Jag sitter ibland ,liksom nu och funderar på min framtid,ställer fågor till mig själv.

Vem orkar med att leva med mig, jag vet aldrig hur jag mår eller vad jag kan. kämpar jag mig ner som idag kl6 påmorgonen och kör 2 maskiner tvätt är jag slut, jag får sitta ner på en stol för det mesta vid dammsugning, min stolthet är stor, jag vill gärna göra så gott jag kan.

När ska mina barn tycka att det är förjobbigt. Jag ser att mina egna föräldrar lider och ringer mig ofta , frågar om jag behöver hjälp, men det känns fel, det är ju jag som ska hjälpa dem , ska de behöva skicka mig på hemmet innan de själv kommer dit. 

Tänk om de bara ville låta mig få prova en medicinpump, vad är det som hindrar, kostar det för mycket? är jag inte värd det efter så mycket jag jobbat och betalt in i skatt. det är ju nu jag behöver hjälp!

Och varför förstår inte läkarna att vädret orsakar mig så mycket pina, synd att man inte kan få byta en dag med dem. Jag känner mig som andraklassen bottenskrap, det är inget att satsa på, livskvalitet har strökits från agendan, 

Kan jag inte få livskvaliten tillbaka utan måste bli sämre vet jag inte om jag vill vara med. detta vädret som vi gå till mötes får mig att må sämre. ska jag orka en vinter till????????

kam Bonnie

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

"Kod för att importera min blogg till Nouw: 8421344955"