Nu ha jag varit i Istanbul för tredje gången. Jag måste ju bara ta reda på om det är tillfällighet att jag mår bättre eller inte.

Den 5 juli kl9.40 lyfte planet för att åter ta mig till Istanbul. Hade varit hemma i c:a en vecka i Sverige. Under denna vecka var min värk och rörelseförmåga precis som alltid när jag ä hemma. Jag tar mina medeciner efter ett schema som läkaren ordinerat och tiderna är viktiga.

Jag landade i Istanbul KL.16.35 28 grader varmt, när jag gick av planet fick jag en kommentar av en :- välkommen till Istanbul. kvinnan tittade på mig log och sa IGEN... jag bara log ..

Jag hade inte växat ny pengar till turkiska lire . hade 40tl på mig och lyckade få enn taxi att godta detta för att köra mig till Sultanahmet. 

Resedagen tar alltid på mig, jag är trött, har bytt plan på vägen i Zurich, och det är oftas en hel del att gå. Men nu var jag framme. Jag tog in på hotel Daphne. 

Första dagen gick jag till mitt stammställe för att dricka te och där blev jag varmt mottagen av min "turkiska familj" som jag har lärt känna, underbara människor.

Redan första dagen känner jag skillnaden emot Sverige, Jag tar mina morgontabetter som vanligt, men efter detbehöver jag bara ta min parkinsonsmedicin under dagen " inge smärtstillande" utan om jag sitter i skuggan för länge och känner av något så räcker det att jag gårut i solen 15-20 min så försvinner det igen. Helt underbart

sparar min lever. Varje dag på denna resan går jag långa promenader har inga problem, bäst mår jag när temperaturen går över 33-35 grader och uppåt. Jag kan berätta att jag svettas en del så 3-4 duschar om dan blir det, men hellre det än att ha smärta. Vissa dagar hemma  Sverige är smätan så enorm att jag inte tycker att det är ett värdigt liv, men här nere där jag kan vara mitt gamla jag lever jag upp och känner mig lycklig över att få leva.

Jag lånade  en underbar guide som hjälpe mig att ta mig till andra ställe vid floden,vi spela brädspel och rökte vattenpipa.

Jag vet inte hur mitt liv kommer att bli men förmdlingen kommer jag att resa tillbaka till Istanbul . Få mina pauser från smärtan. Ska prata med min Kurator hur man söker fonder till resor.

Jag återvände till Sverige den 12 juli, lyckan vara en dag. Jag skulle hem till en kompis dagen efter för att försöka följa med till karnevalen här hemma i Landskrona, den biten jag har att gå till henne blev för mycket här. Irriterande bara igenom kyrkogården och kroppen ville inte mer. Hemma hos henne blev det bara värre och värre. De andra gick till stan , jag fick gå hem , ligga med värmefilt. 

Bonnie

Te-paus utanför blå Moské

Hej Allehopa

Förlåt att jag inte skrivit på ett tag, men mina dagar är alltid olika och jag vet inte hur jag mår. Det enda jag är säker på är att kylan kommer att krossa mig. Jag längtar hela tiden tillbaka till Istanbul och ni lär snart förstå varför.

första gången jag var i istanbul var c;a två månader sen, hade kramper i höger sida, ju kyligare det blev ju mer påverka blev jag. Så jag letade efter en resa till värmen, tänkte så det knaka i hjärnan och fick för mig att Istanbul var nog varmt.

På dessa två dagar hade jag bara ont vid ett tillfälle och det var på kvällen när det blev kyligare. Och det  var värt det priset resan kostade, att få må bättre, efter en så lång vinter.

blå moské                                             
        Bonnie                                            
      en av parkerna i centrum

Nu hade jag varit i Igalo på behandling i 4v var av 3 åskade och regnade bort, och detta innebar att jag hade det jobbigt där också för regn och åska är det värsta för min kropp. Vid vissa av dessa tillfälle kan jag ha så ont att det känns som man vill somna för att aldrig vakna igen, jag svettas av paniken av att inte kunna bemästra smärtan, tänker ibland ,vill jag, orkar jag,stå jag ut med detta i resten av mitt liv?????

Nu vet jag att många tänker har hon så ont? De som lever närmst mig vet verkligen hur det kan vara, jag vet inte om musklerna kampar ,sväller eller vad som händer, men jag ä fången ibland i min kropp, trippa fram på tårna och ungarna sjunger tomtens visa för mig "jag tåler det" måste stanna koncentrera mig, räkna inom mig innan jag börjar gå, som tur är det inte 24timmar om dygnet så, men drag, kall fukta påverkar också-

Tillbaks till det som jag skulle skriva om. När jag kom hem från Igalo jobba jag en vecka .Börja bra men vädret ville ju inte så när jag gick på semester så hade jag bokat en ny vecka i Istanbul, jag måste kolla om det är tillfällighet eller om det händer igen att jag blir bättre.

underjorden                                       
        Taksim torget                                           Tokig försäljare

Så tisdagen den 18-juni begav jag mig igen till Istanbul, jag hade fixat boende hos några vänner jag fått där. Det skulle bli kul att se hur en kristen tjej och tre muslimska killar klara av att bo i en lägenhet, tro nu inget ... de jobbade nästan alltid, deras vardag ser inte ut som vår.

Men när jag kom till Istanbul kunde jag känna hur all smärta och kramper försvann, för mig hellt otroligt. Första morgonen som jag vakna där hade jag inget . tog mina dopamin-tabletter. men var redan första dagen där behövdes inte alla smärtlindrande medicinerna.

Jag fick en vecka där som påminde mig om mitt tidigare liv, kunna gå, njuta, upptäcka, ute och gick 6-8 timmar varje dag och inga smärtor. DETTA ÄR LYCKA. Men min lycka kostar alltid en flygresa, oftas hotel varar bara tiden jag är där.

Killarna som jag fick bo hos betyder jättemycket för mig, de gör det möjligt att kunna resa en tur till innan semestern ä slut. Brödrarna Akar

Orhan                                             
                 Jag                              
                       Hilmi

Jag hade faktiskt ett tillfälle som jag fick känningar av mina smärtor och det var när jag skulle ner i underjorden för att se Medusas stenhuvud, där nere var det kallt och fuktigt . Innan jag nåde fram visste jag vad jag hade att vänta, så den kvällen hade jag faktiskt lite smätor. Men låt säga på en skala på 10 var det 4, ivanliga fall brukar det vara en 8-9 som värst.

ingången till underjorden                                 Jag Medusa                                           pelarna ,vattnet m fiskar

Just nu när jag skriver har jag haft en jobbig morgon men på fredag den 5-jul åke jag tillbaka för att återvända nästa fredag. ska bli spännande, undra om det försvinner igen. Jag är spänd... kanske får en smärtfri vecka till, så nu är det dags ingen , spänningar över bröst, nacke, h-arm ,h-höft, h-lår håller på att småkrampa, vila, lite piller... har kommit på att jag tycker på skinnet på armen hårt in i musklen där det smärtar, bara en nackdel, jag får stora blåmärken, Linex linement är också rätt bra , smetar på ett lager så det står emot smärtorna.

Denna gången ska jag se om jag kan få med på mina bilder hur mycket upp och nedförs backar där är i Istanbul.

Bonnie