Det värsta har börjat bli helger och ledighet. Att nästan alltid sitta hemma i sin lägenhet. Jag känner obehag för att gå ner på stan och ta mig en öl eller två. Rädslan att få ett skov bestående av att jag stelnar och får kramp. När folk tittar och tror att jag är packad, och om jag får svårigheter , kanske ramlar. Man vet ju hur de flesta beter sig. fnyser på näsan, och går.

Det spelar ingen roll om jag bär mitt kort på mig om ingen vågar hjälpa mig.

 Tänk in er i min situation, tio år tillbaka, jag vandrade på skåneleden med mina barn, min bror och mor, det var ibland jobbigt. men jag längtar ut igen.

jag älska att hitta på bus, men det är slut nu, jag hoppas att min läkare vill ge mig ett försök med medicinpump som doserar små mängder hela tiden, precis som hjärnan hade gjort. 

Jag undrar ibland hur män tänker när de får reda på att jag har Parkinson, hur e ställer sig ifrågan, om de skulle kunna ha sällskap med en,

Skulle de vara rädda för vad omgivningen skulle tycka?

Dagläget är ju så att det finns inget botmedel, bara bromsmediciner. de saktar ner på förloppet.

hoppas jag får några sva

Kamiz Bonnie

JAG KÄNNER MIG DELAD SOM BILDEN

Hur ska detta sluta, hösten har bara börjat.

Igår var jag hos en homeopat som skulle ge mig ögondiagnostk, han kolla en i ögonen och berättar om hur olika organ i kroppen ser ut. Innan jag kom dit var jag skeptisk men med facit i handen hade han inte så fel, sköldkörteln fanns spår av svaghet " kvinnorna i mammas sida har detta problem så det köpe jag". Levern ha tagit stryk men den håller på att repa sig "klart att den har 7år med tramadohl" 2år sen jag sluta med dem. Behöver dricka mer vatten än jag gör för njurarna var lite sura på mig," har alltid varit dålig på att dricka. jag hade förlite av fosfor och zink  i kroppen. fick med det hem, men jag ska först läsa och prata med min läkare så inget fel händer. Annars var mina organ starka, så jag kunde vara lugn.

men idag när jag vaknade hade jag ont i naken, gick upp tog en värmande dusch, tog mina morgon tabletter, väntade 20min och åt frukost. Jag försöker unvika poteine för de bryter ner medicinen. ska försöka äta grönsaker mest. endast protein intag efter 17,00. ( jag försöker i alla fall).

när klockan var nio kändes allt och jag stack till jobb, men efter att ha suttit i en kall bil och rört mig ute ett tag kände jag hur allt vände, smygande , muskel till muskel , som om man suger ut luften i en påse med mat som ska in i frysen, . musklerna befan sig snart på hela höger sida i kramp, den enda musklen som klara sig var vaden. Det kändes som man spänt ett gummiband under brösten och ett ovanför. Troligen musklerna mellan revbenen som var vakumpackade, det känns obehagligt men jag kan andas. 

Nacke, hals är likadant, bara framsidan över strupen är ok. så tänk dig tycket av att någon håller runt halsen bakifrån men inte når runt i taget.

jag vet inte hur jag ska sitta , allt är besärligt i mig just nu, känner mig inte själv i detta läge . DETTA ÄR INTE JAG, KAN INGEN FÅ DET ATT SLUTA!!!!!!!!

Jag ångrar mig att jag åkte på jobb idag, men nu är jag här, kan inte köra tillbaka medan jag känner det så här, försöker ringa min son ,inget svar. 

beslutar mig för att försöka jobba lite. Men fan alla tittar idag , min blick når golvet jag är i behov att konsentrera mig. jag har sparkcykel på jobb men det gör ont som fan, varje steg/spark jag tar. tittar rakt fram , intalar mig själv snart där, snart där, du klarar det.

möter en gammal förman till mig senare, uppe i korridoren på väg ner från lönekontoret. han stannar tittar förskräckt , vad har hänt, jag är rätt nere vet att jag idag ser ut som en mupp. går jättedåligt.

Jag tittar tillbaka och svarar , jag blev sjuk, obotbar. DET BÄNNER UNDER ÖGONLOCKEN, TÅRARNA ÄR NÄRA NU. Det börjar bli känligt när smärtan och krampen tar övehand , detta håller på till närmare 15-00 vilken kamp idag. jag har varit genomblöt av svett. och inte glömma Carina L. hon var nere en stund i dag, hennes goda ord gav mig mycket styrka TACK!!   DITT HJÄRTA ÄR GOTT.

Bonnie

PS.ska se om vi kan filma , hur det ser ut när det är bra och dåligt, behöver bara lite mod.

Så var det dags idag. Jag har legat så gott som hela dagen, känt mig tung i huvudet. Fick ett samtal att det var regnigt mot Ystad Tomelilla hållet idag. Då svara jag lite kaxigt att vi hade lite kyligt ,inget regn, men molnigt.

Precis när jag själv ring en vän vid halvfem och svarat att jag mår som vanligt öppnar himlen sig, jag sitter ute på min balkong, i full mundering plus i filt och ett täcke. för att ta en cigg. 

Varje led och muskel i kroppen bara får kamp, och då kommer första blixten, ajajaj detta är det västa jag vet. hur ska jag få rätt på mina doser när åskan och regn slår ut mig helt.

Varför kan min läkare inte fatta att jag blivit så väderkänslig. Just nu längtar jag bort, vill inte vara här. Inte nog att vara fången i sin kropp, nu måste jag konsentrera mig ännu mer för att kunna resa mig upp från soffan, eller en sån enkel sak som att torka sig på dass,( tänk på det nästa gång ni torkar er, att det finns dem som måste konsentrera sig på detta.) att ta på sig efterråt är en pärs. bara detta besök kan ta upp till 45min , beroende på hur jag mår. bra dag 5-10 min dålig dag 30-45min.

vem vill byta med mig, helst när folk står utanför och stressar.

fick en kommentar på planet för ett tag sen " somna du där inne eller"

SÅ NU FICK NI LITE SKITSNACK OCKSÅ

men problemen kvarstår för mig.

kram på er

varje morgon vaknar jag med hopp om en bättre dag. att slippa den eviga värken, krampen och stelheten. att kunna göra klart det man börjat på..

Men idag var det underbart att vakna , jag ska till naprapaten!!!! Hon är skitbra!!!! 

hon hjälper mig att få mina cementhårda muskler på höger sida att mjukna. Hpn trycker på triggerpunkter. Och jag kan erkänna här DET GÖR SKITONT!!! jag känner mig mörbultad först , men sen blir det bättre. Så till helgen kommer belöningen. Jag ha lärt mig en andningsteknik, hur jag ska göra för att få hjärnan att slå av smärtan när det är som värst, annars hade jag inte stått ut.

Det är så jag gör när jag är hemma och kan ligga ner när krampen kommer, en typ av meditation , man går in i sitt inre, och stänger av allt. 

Jag är tacksam för den hjälp jag får av jobb så att jag kan gå dit. jag hade inte klarat de själv.

KRAM BONNIE    

Nu var det gjort, nu har jag varit och besökt parkinson Landskrona. med mig tror jag att vi ble en sådär 12 stycken som hittat dit. Ja jag var yngst !!

Men det gör inget, för jag kände mig riktigt välkommen. Jag trodde inte att jag skulle känna mig så beväm som jag gjorde. Och det kändes skönt att få höra andra berätta om sina upplevelser med Parkinson. Andra som förstår utan att jag behöver säga så mycket.  

MEN SOM SUZZIE SJUNGER OM SITT MIRAKEL, HOPPAS JAG PÅ ETT MIRAKEL FÖR OSS.

KRAMIZ BONNIE

Hejsan vänner !!

Nu är jag här igen. Jag kan inte skriva när jag vill, vissa  dagar om jag gjort förmycket eller råkar ut för kyla blir jag stel, ibland en sorts kramp. Det ä svårt att berätta riktigt hur det känns.

Kanske kan man säga så här;

I mitt fall är det höger kopps sida som är poblemet, Står jag på ett kallt golv, känner jag hur höger sida stelnar, det kommer inte pang bom, utan kryper sakta in i koppen och tar över bit för bit, armen blir svår att röra,liksom nacken, och över lungan blir det ett tryck. som om man sitter i en skruvstäd och nån skruva inåt, i handen / foten blir en krypande känsla, som om jag legat på dem hela natten. sen över går ett till en sorts kramp, jag blir själv irriterrad når jag inte kan röra mig riktigt och allt går i snigeltakt, haha jag kan höra mitt ena barnbarn sjunga " lilla snigel akta dig" ,-NU KOMMER FAMOR !!!. eller när stegen fastnar och jag börjar små trippa fram, det är då jag tappa balansen och går i backen med tomtarnas visa i huvudet" tipp, trapp, tripp, trapp trippar fram på tårna" .

Jag få olika ont när det krampar, man kan lära sig leva med smärta till en viss nivå, men ibland blir det så illa att man skulle kunna tömma alla piller på en gång eller som jag sa till min doctor när han inte tyckte jag var sjuk tillräckligt, skriv ut en kula på nästa recept , detta är inget värdigt liv.

Jag vet och flera med mig att min smärtgräns är exstrem hög.men nu var det att handla jag skulle skriva om.

Jag kilade ner till City Gross, skulle handla kött, när jag gå in i butiken känner jag att detta kan bli i kallaste laget för mig. ju närmare grönsaks, kött och mejerivarorna jag kommer ju mer går allt över i kamp. Inte nog med det : INGEN FÄRS!!!!! Klockan är kvart i nio, jag frågar och får besked, -varorna kom precis , ta 15-20 min. och inte vill man åka hem och dit en gång till, så jag stod snällt och vänta. det tog minst 45min innan det kom. och att lyfta dessa förpackningar kändes som ett gym-pass. jag kände hur jag krampa i höger sida och idag har jag gått hela dan med den upp och ner, en kall il,drag eller vindpust !! då blir det 9/10 PÅ gör ont SKALAN, medan den kunde sjunka till 3-5/10  i vind/drag skydd och sol.

När smärtan är som värst, kan jag kanske märkas som ofocuserad,ej i ballans, konsentrationssvårigheter, men min hjärna är helt klar, alla ni kvinnor som fött barn vet hur mycket energi som gå åt för att klara hålla sig i ballans  

när smärtan är som värst. Det är så jä...igt att det söker mig ,för att inte tala om hur kallsvettig jag blir, usch.. bara jag tänker på det blir det jobbigt.

Nu är det ny morgon och det är bara att hasa sig upp. medecintime eller som pågarna säger , godisburken(de flesta i olika färger )hahaha

så GOD MORGON PÅ ER!!!  NYA FRISKA TAG !!! SYNS SEN!!!

BONNIE  

M