jag har börjat kolla vilka tider som parkinsons hälsa på oftast , ska försöka htta ett mönster att kanske kunna få tillbaka kontrollen över min kropp igen, man måste försöka . kampen om mitt jag ska han inte vinna utan att ha fått kämpa, om han klarar det , jag är envis som synden.

oftast vid 8 börjar han göra sig påmind om att han är i antågande ibland tidigare, lite beroende på vädret. som idag ha det varit rätt grymt. sen ungefär vid 14 och vid 16-17,

idag när det blåst nästan höst kallt har det varit enklare att räkna de få stunder som varit ok, varje gång draget nått mig i byggnaden ha jag stelnat i musklerna, krampat,

det känns som någon håller tillbaka mig med gummiband när jag försöker gå, kämpar och konsentrerar mig då som bara den, och verkar jag då högfärdig är det för att jag måste fokusera mig just då. samma när jag cyklar fast jag har ont, det enda jag inte gör är kör , det bli bara när jag mår bra, därför kommer jag olika på morgonen ,jag har lärt mig signalerna när bilen ska stå,jag sitter ibland kvar på jobb och väntar. säkerhet är viktigt. utan min bil gå jag under. den dagen slutar mitt liv.

just nu när jag skriver ,har jag kramp i höger hand och träningvärk i vänstern , den  belastas ju för man brukar inte vispa, bre eller lyfta den så mycket som jag gör nuförtiden,

naken och axlar är stela som vid ett extremt illa nackspärr, men jag har förhoppningar om att det är bättre när jag sovit, annars dilar vi med det imorgon....godnatt på er