http://sv.wikipedia.org/wiki/Parkinsons_sjukdom

När jag fick beskedet att jag hade parkinsons tog jag emot utan att reagera, tror att det berodde på alla år i ovisshet. Nu visste jag ju varför och vad som var fel.

Några dagar efter beskedet böja funderingarna gå runt i hjärnan.

Att jag:

• var kvinna
• skaka inte ut groggen hahaha
• var bara 40 när det börja
• hade ont i leder och muskler
• hade ont i nacke och axlar
• fick ont och svårt att få höger sida med mig" i intervaller"
• ballanssvårigheter

  det syns ej utanpå

Jag trodde att parkinsonspatienter bestod övervägande av:

• män
• mellan 70 och 100
• skakningar så hälften av kaffet lämna koppen.

that´s it.

Idag tycker jag synd om de gamla som har det och inte kan säga ifrån att det gör ont.Fan ta den som rycker och drar i mig när smärtan är som värst. Känns som en del man patar med tror att de vet bättre än den utsatte, ingen patient är den andre lik. Alla är unika på sitt sätt. DRA INTE ALLA ÖVER SAMMA KAMM. Bara jag kan känna vad som gör det bättre, det kan ingen läsa sig till. passiv terapi eller aktiv, jag mäker själv vilket som fattas och det bästa är sammarbete mellan sjukgymnasten och patienten. Något jag märkt är att jag behöver hjälp med stretschningar , de ger bätte effekt med hjälp.