Han är bäst på bilar!!!!!!!!!!!

Jag har bestämt mig för att kämpa emot sjukdommen så mycket jag kan, man kan kanske få lite mer tid hoppas jag. Innerst inne vet jag att jag inte kan vinna, om inte forskningen kommer på något, frågan är när räknar man med att det ä för sent att kunna bromsa den mer.

Nio år har minst gått sen jag första gången sökte hjälp, sju år innan jag fick diagnos! Ibland undrar jag om man hittat den tidigare om inte läkaren på Industihälsan tagit bort min sjukskrivning, för då hade de haft mig på kontroll. Men eftersom hon inte tyckte jag var sjuk och kunde återvända till jobbet på 100% trodde jag på henne. Detta var år 2007 sen dess har jag jobbat 100%.

Jag vet att många kolleger på mitt jobb har tyckt att jag borde gå hem under vissa perioder, definitivt ht2009-jan 2011,, för då kunde jag ej gå rak med ryggen, jag vet att jag, gick med ovandelen framåt och halvsprang.

Men vad skulle jag göra Jag Älska Mitt Jobb. Jag visste inte vad jag kämpade emot. Många av er visste kanske inte

att jag visste hur ni prata, jag hörde emellanåt hur vissa prata, jag nämner inga namn, de om snacka som mest vet det själv. Vi ha väl alla en del brun tungande vänner och en del som är snackande små råttor som berättar allt för alla som vill höra. Men som tur är finns även de riktiga vännerna . <3 <3

Jag gick på undersökning, röntgen,,, väntade svar på olika saker, som tumörer i hjärnan, var det ALS, var det MS, eller bara en tillfällig åkomma som skulle försvinna igen.

Jag tror inte många förstår hur liten man känner sig i denna väntan. förtvivlan över vad som händer.

många tårar har runnit ner för mina kinder, både av glädje när vi kunnat utesluta farliga sjukdommar med dåliga odds som när de svarar : moment 22. Och läkaren har börjat om på nytt och leta.

Att man hittade sjukdommen var tack vare att min nuvande läkare ville mäta dopamin nivåena i hjärnan, och jag säger bara en sak. Tur jag inte visste vad som komma skulle.

Men jag sa ja, gör det. jag ville veta vad som var fel.

bonnie

Två av mina vänner sen 27 år tillbaka och den enes son. riktiga vänner varar för livet. utan massa krav.

Detta är Uno lax och han fick en ny kmpis igår, han brukar inte visa sig rörlig i vanlga fall när det kommer någon ny

men han gilla nog Gunvor

hon fick kela med honom. han njöt i fulla muggar.

Jag fråga om Gunvor gilla avocado, nja inte riktigt, men du kan kanske övertyg mig vara hon, jag antog utmaningen.

Hon varna mig för att hon inte kanke skulle kunna äta den, men hon åt hela, jag lyckades övertyga henne,.

hon tyckte den var helt ok-

tack Gunvor för ditt besök ,jag hade kul. och sen Igalo så vet du hur jag kan bli när jag får ett skov.och det känns bra att slippa berätta, varför när de som känner mig väl kommer , man känner ibland som man ber om ursäckt att man är sjuk . Men min högsta önska är att bli frisk, inget annat.

ett skov hos migkan vara så här;

domningar eller krampi höger kropphalva. från i höjd med örat till foten.

svårt att visa glädje i ansiktet, svårt att skriva,skära kött, röra i kastrulll. klä på mg kläder, gå på toa, känner mig som en zombi ,fången i min kropp.

ibland frågar nån om man verkligen är sjuk, jag bli då ledsen, vem ljuger om en sådan sjukdom.

men en viktig sak för mig är att få be om hjälp när jag behöver det, ni behöver inte fråga.

när jag har rejält ont svettas jag.

smätan söker mig otroligt. men jag brukar kunna hantere det.

bonnie