kl; 5.00

den hemska klockan ringer , dax för morgonmedicinen. känner mig vingabröten, natten har inte varit den bästa, vaknat 3 gånger för att försöka ändra sovställning. det är inte som förr , då gjode man det automatskt under tiden man besökte "dreamland". Men nu måste jag sätta mig upp hj'lpa kroppen att ändra läge.

kl;5,30

har satt på kaffet. startat duschen" tar lite tid till varmvattnet kommer. ställer mig i duschen, efter som medecinen inte hunnit värka riktigt lutar jag mig mot väggen, har inte hittat balansen än. det jobbiga kommer när jag ska stå upp på ett ben och tvätta fötterna. hahaha. tur ingen ser mig!!. efter 5-6försök är en fot klar. och sen nästa. innan medicinen har full effect, har jag världens lusigaste gång, jag går på tårna, små trippande steg, framåtlutad, rädd för att trilla. Mina barn brukar sjunga Midnattråders reffräng för mig "" tipp tapp tipp tapp tippe tippe tipp tipp tapp"" Det stör mig inte. kul att man kan skoja, jag bjuder på det"!

KL:6,15

påklädning ......j..vla. leggings måste det vara så svårt att få på sig byxer. har inte kraft att dra upp dem. lutar pannan mot väggen så jag inte trillar. Får jag inte mina kläder rätt får jag börja om igen. innan jag är klar känner jag hur börjat svettas av ansträngning. skulle behöva duscha igen. men tiden går och nu känner jag att dopamin nivån är på plats Klockan närmar sig sju, dag att ta sig till JOBB...

Det enkla saker som att dammsuga, damma och torka golv hemma är ett stort projet för mig idag, När man knapp kan hålla balansen. men ni som skakar på huvudet ,prova nästa gång ni har hög feber.Och tugnt är det att dra dammsugaren  efter sig. När jag torka golvet ha jag problem att vrida svabben.

Förr kunde man städa lite då o då en nu är det kroppen om berättar om det är ok eller inte, tur att jag har diskmaskin och att den står på bänken för att böja mig och plocka fån golvnivå går inte, men även här bestämmer kroppen, det ärinte kul att tappa glas eller porslin i golvet.

Min mamma kommer och hjälper till med tvätten  om jag frågar henne, att slänga in och sätta på är helt ok men när det kommr till att hänga eller vika ,får jag problem efter ett par plagg.

Det som irriterar mg mest är när någon kommer hem till mig och klagar på att jag borde göa mer,men det är inte lätt när man har värk hela tiden-om man inte kan stå utan att hålla sig. och jag vill inte ha andra här för at städa-

ta bara detta med att laga mat. man står och vispar och känner hur det sakta smygande bli svårare och svårare att få vispen att göra rätt. eller när kniven inte vill skära brödet eller kotletten. Något av det pinsammaste jag varit med om var på en restaurang i helsingör, satt lugnt och skulle dela mina potatisar , jag fick inte till det och tappa kontrollen;; vips så for alla potatisen av min tallrik , jag tittar på golvet och ser dem utspridda på golvet. först blev jag generad för min klumpiget  sen börja jag skratta och kunde inte sluta. Minen på serveringspersonalen var en härlig syn.

bonnie

idag är jag nöjd i själen. jag har hunnit med allt utan stress på jobb . hade hjälp av Damir, han var duktig kom ihåg vad han skulle göra. han var ett bra stöd.

men nu får jag betala med kramp. ligger i soffan, orkar inte lyfta armarna. att skriv är ochså jobbigt. hela jag är slut.

  bonnie 

Nu blir det att vila efter en så hemsk dag. Vare gång regnet ökat och åskan mullrat känns det i höger sida. svullnande känsla över halsen, enomt tryck över bröstet.fixa det idag,och fixar det resten av veckan också, tycker ni att jag pratar lite otydligt beror det på att musklerna stelnat lite och jag får svårae att artikulera, en det går över,

Nu blir det ej mer skrivt idag, jag orkar inte, det är i slowmotion nu.

kramiz  Bonnie  

Han är bäst på bilar!!!!!!!!!!!

Jag har bestämt mig för att kämpa emot sjukdommen så mycket jag kan, man kan kanske få lite mer tid hoppas jag. Innerst inne vet jag att jag inte kan vinna, om inte forskningen kommer på något, frågan är när räknar man med att det ä för sent att kunna bromsa den mer.

Nio år har minst gått sen jag första gången sökte hjälp, sju år innan jag fick diagnos! Ibland undrar jag om man hittat den tidigare om inte läkaren på Industihälsan tagit bort min sjukskrivning, för då hade de haft mig på kontroll. Men eftersom hon inte tyckte jag var sjuk och kunde återvända till jobbet på 100% trodde jag på henne. Detta var år 2007 sen dess har jag jobbat 100%.

Jag vet att många kolleger på mitt jobb har tyckt att jag borde gå hem under vissa perioder, definitivt ht2009-jan 2011,, för då kunde jag ej gå rak med ryggen, jag vet att jag, gick med ovandelen framåt och halvsprang.

Men vad skulle jag göra Jag Älska Mitt Jobb. Jag visste inte vad jag kämpade emot. Många av er visste kanske inte

att jag visste hur ni prata, jag hörde emellanåt hur vissa prata, jag nämner inga namn, de om snacka som mest vet det själv. Vi ha väl alla en del brun tungande vänner och en del som är snackande små råttor som berättar allt för alla som vill höra. Men som tur är finns även de riktiga vännerna . <3 <3

Jag gick på undersökning, röntgen,,, väntade svar på olika saker, som tumörer i hjärnan, var det ALS, var det MS, eller bara en tillfällig åkomma som skulle försvinna igen.

Jag tror inte många förstår hur liten man känner sig i denna väntan. förtvivlan över vad som händer.

många tårar har runnit ner för mina kinder, både av glädje när vi kunnat utesluta farliga sjukdommar med dåliga odds som när de svarar : moment 22. Och läkaren har börjat om på nytt och leta.

Att man hittade sjukdommen var tack vare att min nuvande läkare ville mäta dopamin nivåena i hjärnan, och jag säger bara en sak. Tur jag inte visste vad som komma skulle.

Men jag sa ja, gör det. jag ville veta vad som var fel.

bonnie

Två av mina vänner sen 27 år tillbaka och den enes son. riktiga vänner varar för livet. utan massa krav.

hejsan

just detta jag skriver nu är tillägnat e speciell man i mitt liv. jag vet att han vet att det är .

TACK FÖR DITT ERBJUDANDE OM ATT HJÄLPA MIG MED FLYGBILJETT OM JAG BEHÖVER EN I FRAMTIDEN, den dagen det händer blir först om jag kommer i verklig kris. men just nu reder jag det. Men att få ett sånt erbjudande av en vän som han blvit. DET KÄNNS I HJÄRTAT.

HOPPAS EN DAG ATT ALLA  FÖRSTÅR VILKEN UNDERBAR PERSON DU ÄR <3

När jag fick beskedet att jag hade parkinsons tog jag emot utan att reagera, tror att det berodde på alla år i ovisshet. Nu visste jag ju varför och vad som var fel.

Några dagar efter beskedet böja funderingarna gå runt i hjärnan.

Att jag:

• var kvinna
• skaka inte ut groggen hahaha
• var bara 40 när det börja
• hade ont i leder och muskler
• hade ont i nacke och axlar
• fick ont och svårt att få höger sida med mig" i intervaller"
• ballanssvårigheter

  det syns ej utanpå

Jag trodde att parkinsonspatienter bestod övervägande av:

• män
• mellan 70 och 100
• skakningar så hälften av kaffet lämna koppen.

that´s it.

Idag tycker jag synd om de gamla som har det och inte kan säga ifrån att det gör ont.Fan ta den som rycker och drar i mig när smärtan är som värst. Känns som en del man patar med tror att de vet bättre än den utsatte, ingen patient är den andre lik. Alla är unika på sitt sätt. DRA INTE ALLA ÖVER SAMMA KAMM. Bara jag kan känna vad som gör det bättre, det kan ingen läsa sig till. passiv terapi eller aktiv, jag mäker själv vilket som fattas och det bästa är sammarbete mellan sjukgymnasten och patienten. Något jag märkt är att jag behöver hjälp med stretschningar , de ger bätte effekt med hjälp.