varje morgon vaknar jag med hopp om en bättre dag. att slippa den eviga värken, krampen och stelheten. att kunna göra klart det man börjat på..

Men idag var det underbart att vakna , jag ska till naprapaten!!!! Hon är skitbra!!!! 

hon hjälper mig att få mina cementhårda muskler på höger sida att mjukna. Hpn trycker på triggerpunkter. Och jag kan erkänna här DET GÖR SKITONT!!! jag känner mig mörbultad först , men sen blir det bättre. Så till helgen kommer belöningen. Jag ha lärt mig en andningsteknik, hur jag ska göra för att få hjärnan att slå av smärtan när det är som värst, annars hade jag inte stått ut.

Det är så jag gör när jag är hemma och kan ligga ner när krampen kommer, en typ av meditation , man går in i sitt inre, och stänger av allt. 

Jag är tacksam för den hjälp jag får av jobb så att jag kan gå dit. jag hade inte klarat de själv.

KRAM BONNIE    

Nu var det gjort, nu har jag varit och besökt parkinson Landskrona. med mig tror jag att vi ble en sådär 12 stycken som hittat dit. Ja jag var yngst !!

Men det gör inget, för jag kände mig riktigt välkommen. Jag trodde inte att jag skulle känna mig så beväm som jag gjorde. Och det kändes skönt att få höra andra berätta om sina upplevelser med Parkinson. Andra som förstår utan att jag behöver säga så mycket.  

MEN SOM SUZZIE SJUNGER OM SITT MIRAKEL, HOPPAS JAG PÅ ETT MIRAKEL FÖR OSS.

KRAMIZ BONNIE

Hejsan vänner !!

Nu är jag här igen. Jag kan inte skriva när jag vill, vissa  dagar om jag gjort förmycket eller råkar ut för kyla blir jag stel, ibland en sorts kramp. Det ä svårt att berätta riktigt hur det känns.

Kanske kan man säga så här;

I mitt fall är det höger kopps sida som är poblemet, Står jag på ett kallt golv, känner jag hur höger sida stelnar, det kommer inte pang bom, utan kryper sakta in i koppen och tar över bit för bit, armen blir svår att röra,liksom nacken, och över lungan blir det ett tryck. som om man sitter i en skruvstäd och nån skruva inåt, i handen / foten blir en krypande känsla, som om jag legat på dem hela natten. sen över går ett till en sorts kramp, jag blir själv irriterrad når jag inte kan röra mig riktigt och allt går i snigeltakt, haha jag kan höra mitt ena barnbarn sjunga " lilla snigel akta dig" ,-NU KOMMER FAMOR !!!. eller när stegen fastnar och jag börjar små trippa fram, det är då jag tappa balansen och går i backen med tomtarnas visa i huvudet" tipp, trapp, tripp, trapp trippar fram på tårna" .

Jag få olika ont när det krampar, man kan lära sig leva med smärta till en viss nivå, men ibland blir det så illa att man skulle kunna tömma alla piller på en gång eller som jag sa till min doctor när han inte tyckte jag var sjuk tillräckligt, skriv ut en kula på nästa recept , detta är inget värdigt liv.

Jag vet och flera med mig att min smärtgräns är exstrem hög.men nu var det att handla jag skulle skriva om.

Jag kilade ner till City Gross, skulle handla kött, när jag gå in i butiken känner jag att detta kan bli i kallaste laget för mig. ju närmare grönsaks, kött och mejerivarorna jag kommer ju mer går allt över i kamp. Inte nog med det : INGEN FÄRS!!!!! Klockan är kvart i nio, jag frågar och får besked, -varorna kom precis , ta 15-20 min. och inte vill man åka hem och dit en gång till, så jag stod snällt och vänta. det tog minst 45min innan det kom. och att lyfta dessa förpackningar kändes som ett gym-pass. jag kände hur jag krampa i höger sida och idag har jag gått hela dan med den upp och ner, en kall il,drag eller vindpust !! då blir det 9/10 PÅ gör ont SKALAN, medan den kunde sjunka till 3-5/10  i vind/drag skydd och sol.

När smärtan är som värst, kan jag kanske märkas som ofocuserad,ej i ballans, konsentrationssvårigheter, men min hjärna är helt klar, alla ni kvinnor som fött barn vet hur mycket energi som gå åt för att klara hålla sig i ballans  

när smärtan är som värst. Det är så jä...igt att det söker mig ,för att inte tala om hur kallsvettig jag blir, usch.. bara jag tänker på det blir det jobbigt.

Nu är det ny morgon och det är bara att hasa sig upp. medecintime eller som pågarna säger , godisburken(de flesta i olika färger )hahaha

så GOD MORGON PÅ ER!!!  NYA FRISKA TAG !!! SYNS SEN!!!

BONNIE  

M

Den 12-september åkte jag ner igen till Turkiet, har bestämt mig för att kolla hur jag mår under olika månader/väderförhållande där . Nu är det C:a 10-12grader i Sverige och när jag landade i Turkiet var det 29 grader.

Denna gång ha jag tagit med min son och han ser fram emot att få göra saker ihop med mig. Han upplever mig i dagsläget som en mamma som inte orkar så mycket och ofta har ont. Det jobbigaste han vet är när stelheten och krampen håller mig fången. Han känner sig hjälplös eftersom inget hjälper då. Och han kan bara titta och finnas som tröst. Tur jag har honom.

Jag har förklarat för honom att den fösta dagen som vi kommer ner brukar vara rätt jobbig då resan tar rätt mycket energi, vi har åkt tåg från Landskrona till Kastrup, Kastup till Wien, Wien till Istanbul och sen taxi till Sultanahmet i Istanbul. Denna tur började vid 5-tiden och vi var framme kl 18.00

Hotellet var helt perfekt ,stort rum och med bubbelbad som är en bra start för mig på morgonen.

Den första vi gjorde var att hälsa på mina vänne som har Cafeet sidan om Blue mosken och de var jätte glada att jag var tillbaka och hade min son med mig.

Den första utmaningen var att gå på fotbollsmatch tillsammans med min son på Galatasarays hemma arena, Arenan tar 55.000 åskådare . Och möte att annat Turkiskt lag. Vilket Tryck. Det är annat än en match hemma. Jag och grabben satt högst upp i arenan och känslan att fixa mig dit upp utan att plågas är stor. Bara de som varit på arenan kan tänka sig min prestation. Min son var verkligen impornerad över mig. Med tanke på de avstånd jag fick gå från taxin till arenan, runt helaför att komma in och alla trappor för att nå översta platsen ochsen hela vägen tillbaka.

Varje dag i Istanbul går jag och njuter av att kunna gå och röra mig som jag förr kunde göra hemma i sverige, men som det är nu klarar jag inte av det, det räcker med en kall vind, drag eller dåligt väder som regn, åska, snö. så är det kört för mig.

Han kände det som att han fått sin gamla mamma tillbaka, en gladare, roligare mamma. Jag njöt att kunna ge honom den bilden av mig igen. De är ju så vi vill kunna vara för dem. Och jag kände att han kunde slappna av mer än han gör hemma, ungefär som han kände sig trygg även om jag gick en runda själv.

Mina vänner fick han också träffa och han tyckte bra om dem, han sa att om även då jag åker själv så vet han att det finns de som kan hjälpa mig.

Men dagarna går och sex dagar går fort. Det var dags att åka hem. Det var längesen vi haft det så kul. på hemvägen fångade jag en förkylning, redan under flyget hem från Zürich som vi byta plan i började Mr Parkinson göra mig sällskap igen, han smög närmare och närmare mig . När vi stod på Kastrups och väntade på tåget kändes det riktigt som han mött mig och hälsade mig välkommen hem.

Hoppas ni som läser kan förstå mig, jag känner mig utanför här hemma, privatliv? vad är det när man är fången i sin kropp när man vet att ett flyg bort till varmare bredgrad låter en ha kvalitet och frihet..............

Kram 

jag har börjat kolla vilka tider som parkinsons hälsa på oftast , ska försöka htta ett mönster att kanske kunna få tillbaka kontrollen över min kropp igen, man måste försöka . kampen om mitt jag ska han inte vinna utan att ha fått kämpa, om han klarar det , jag är envis som synden.

oftast vid 8 börjar han göra sig påmind om att han är i antågande ibland tidigare, lite beroende på vädret. som idag ha det varit rätt grymt. sen ungefär vid 14 och vid 16-17,

idag när det blåst nästan höst kallt har det varit enklare att räkna de få stunder som varit ok, varje gång draget nått mig i byggnaden ha jag stelnat i musklerna, krampat,

det känns som någon håller tillbaka mig med gummiband när jag försöker gå, kämpar och konsentrerar mig då som bara den, och verkar jag då högfärdig är det för att jag måste fokusera mig just då. samma när jag cyklar fast jag har ont, det enda jag inte gör är kör , det bli bara när jag mår bra, därför kommer jag olika på morgonen ,jag har lärt mig signalerna när bilen ska stå,jag sitter ibland kvar på jobb och väntar. säkerhet är viktigt. utan min bil gå jag under. den dagen slutar mitt liv.

just nu när jag skriver ,har jag kramp i höger hand och träningvärk i vänstern , den  belastas ju för man brukar inte vispa, bre eller lyfta den så mycket som jag gör nuförtiden,

naken och axlar är stela som vid ett extremt illa nackspärr, men jag har förhoppningar om att det är bättre när jag sovit, annars dilar vi med det imorgon....godnatt på er

När chefen på jobb sa att avdelningens sommar aktivitet var lerduveskytte var jag genast med, har aldrig testat , men nu skulle jag få göra det.

allt började som det skulle , vädret kanske inte det bästa för mig men, har jag bestämt mig så har jag, jag ger aldrig upp förrän jag riktigt känner att detta är STOPP.

alla skulle skjuta tränings runder först 5 skott per runda, jag var lite rädd i början att det skulle kännas i axlen men det var ok ,

sista skottet i träningsrunderna lyckades jag ta lerduvan JIPPEY!!! JAG HAR TAGIT EN!!! då är jag nöjd.. chefen hade fixat baugetter och dricka innan vi skulle tävla,

då händer det tråkiga igen . jag känner parkinson är på väg , smygande men kännbart. ta en tablett !!! du kan kanske stoppa upp det lite,

tre skott är vad jag skjuter sen är det bara att inse att mer lär det inte bli. har svårt att ladda, hålla i geväret.

tävlingen står ialla fall mellan chefen och min kollega (två tjejor) och jag säger sicken avslutning.... Ni är BÄST

detta är det tråkiga med denna sjukdom, jag vill så gäna vara med och göra saken men vet inte om det går, så jag bruka säga till mina vänner att mår jag bra kommer jag annars blir jag hemma.

parkinson är min master , han har mig i sitt grepp, han betämmer mina spelregler, tro mig jag har trotsat honom i nio år, nr allt kommer till kritan vinner han...........

                                          mina kolleger                                       

Parkinsons sjukdom

Parkinsons sjukdom orsakas av att nervceller i hjärnan som producerar dopamin bryts ned. Huvudsakliga besvär är långsamhet, skakningar och stelhet. Sjukdomssymtomen kan dock effektivt behandlas med läkemedel. Regelbundna vanor och motion gör det lättare att klara det dagliga livet. Sök vård om du drabbas av motoriska störningar som långsamhet och skakningar.

LILLA FOTO:MITT BARNBARN ÄR STOLT MED SÄLLSKAPET

STORA FOTOT: MINA PÅGAR OCH BARNBARN

     tänk!

så länge man är frisk, mår bra. går vanligt fungerar allting, ja, ni vet ,flyter på.

men händer det något ,som i mitt fall. så kan jag lova er. folks ögon bränner i ryggen, stå pnte och glo som om man är en mupp, kom fram ,fråga istället.  det är bättre att jag svarar än att det går konstiga rykten.

i helgen var jag på regementetsdag i revingehed. allt gick bra tills vi kommit fram, efter att jag hade gått en liten bit börjar jag känna hur parkinson börjar ta plats i kroppen, stelnar mer och mer i höger sida. tittar på klockan, inte dags än . medicinena ska intagas var fjärde timme.

jag kan känna hur alla tittar när jag kommer gående, jag vet själv, jag går som frankensteinsmonster, stelt, konsentrerar mig på varje steg, räknar , ett,två,ett,två ,,,fatta ni , det enkla som att gå , funkar inte!!!!

smärtorna kommer . svettet pärlas i pannan , jag bestämmer mig för att fortsätta gå.

tänker -- GLO PÅ, HOPPAS NI ALDRIG FÅR UPPLEVA DETTA, ATT VARA ETT OBJEKT ATT GLO PÅ. DET KÄNNS I SJÄLEN,!!

av alla dessa besökare fanns det bara en enda själ som kom fram till mig, jag var riktigt kass då .och fråga hur jag mådde, och som vanlig skämta jag till det,

-tack ,med mig är det bra, men med parkinsons är det värre , han vägrar släppa taget, han håller mig i ett fast grep och släpar sig efter.

hon skrattar till och frågar igen för att försäkra sig att det är ok- tack . det värmde!! och vet ni vad , hon fick inga utslag av att prata med mig.

kan ni förstå hur man känner det.

en bra dag; man duger, att prata med, dricka kaffe med. sociallt liv perfekt, och förväntas att hinna komma ifatt ned allt som man inte kan göra när parkinsons är med. alla fattar inte att jag är inte mer än dem.

dåliga dagar: satsar all energi på jobb, älskar att jobba , även om det tömmer all min energi. kommer hem ..lägger mig i sängen ,, vilar. minst 2timmar.

många tror att de stör om de kommer, men det gör ni inte, jag tycker om att ha besök, jag tycker det är lättare om folk kommer hit, det blir så jobbigt om jag får ont eller kramp borta.

nu är det dags att fixa. snart jobb...

tack för att ni finns :)  kramiz